Campavik's Pyrenéer

Mask ”inälvsparasiter”


Mask, Maskmedel, när, var, hur..?

Här är en bra text med förklaring, som jag hittade på Häromi’s sida.

Spolmask

Publicerad 2013-08-30

Under sommaren köper många valp och därför tänkte jag att denna artikel skall handla om inälvsparasiter och närmare bestämt spolmasken!

Inälvsparasiter förekommer hos alla djurslag och självklart även hos hundar. Oftast är det yngre hundar som får parasiter eller hundar som lever tätt tillsammans. Smittan sprids genom att parasitägg eller larver tas upp av hunden. När många hundar lever/vistas på ett mindre område är antalet ägg och larver mycket stort på marken och risken för smitta ökar. Hundens tarmparasiter är sällan farliga för människan. De svenska hundarnas tarmparasiter hör till djurklassen rundmaskar (Nemathelminter) eller bandmaskar (Cestóder). Båda grupperna består av flera olika maskar. Bland rundmaskarna finns spolmaskarna som är hundens vanligaste parasiter, men till gruppen hör även hakmasken och piskmasken.

Toxocara canis är hundens vanligaste spolmask. Spolmasken är gulvit och kan bli upp till 18 centimeter lång. Den har avsmalnande ändar och rullar ofta ihop sig när den kommer ut i friska luften. Om en valp som har spolmask kräks kan man hitta spolmasken i det uppkräkta maginnehållet. Den kan ibland även hittas i valpens avföring.

Valpen blir sällan allvarligt sjuk, men den kan få diarré och kräkningar, växa sämre, få glanslös päls och en allmänt dålig kondition. Om hunden har en kraftig maskinvasion kan den bli generellt avmagrad, men buken kan svälla upp. Hosta kan också vara ett tecken på spolmaskangrepp hos en valp.

Parasitens utveckling från ägg till larv och sedan vidare till mogen parasit kallas maskens livscykel. En infekterad hund utsöndrar ägg i avföringen, upp till 5 miljoner ägg per dag. Äggens utveckling beror på vädret och närmiljön. Det tar två till fyra veckor för ägget att bli ett infektionsdugligt ägg som innehåller en larv. Hunden kan slicka i sig det infektionsdugliga ägget från marken. Ägget kläcks sedan i tarmen och larven blir fri. Om en valp som är under en månad gammal äter infektiösa ägg tränger larven igenom tarmväggen. Ägget forslas sedan runt i blodet och kommer till levern och till lungorna. I lungorna tar den sig igenom blodkärlsväggen in till lungblåsorna (alveolerna). Så småningom kommer den att hostas upp och sväljas ner i magsäcken och vidare ner i tarmen. Om en valp som är yngre än två månader har hosta kan hostan alltså vara orsakad av vandrande spolmasklarver som kommit till lungorna.

En spolmasklarv som tas upp av ett annat djur (till exempel mus, råtta, hare eller höna) kan inte utvecklas till en mogen mask. Om en hund äter ett infekterat djur kan larven hos hunden utvecklas till fullvuxen individ.

Valpen blir oftast infekterad genom att de larver som finns i tikens kropp går över till valpen under fosterstadiet i moderkakan. Larver som finns vilande i tikens kropp kan börja röra på sig i samband med den hormonomställning som sker när tiken blir dräktig. Det sker omkring den 42:a dräktighetsdagen. Larverna förs med blodet till moderkakan och kan passera genom den och vidare till fostren. Larverna utvecklas till parasiter i tarmen hos valpen.

Valpen kan även infekteras genom larver i tikens mjölk. Larver kan finnas i både råmjölken och den mjölken som kommer senare. Om valparna fått i sig larver via råmjölken börjar de sprida ägg redan efter tre veckor. Antalet ägg som valpen sprider ökar och är som flest efter ytterligare 3–5 veckor.

Tiken i sin tur kan ha blivit infekterad före eller under dräktigheten. Tiken kan också infekteras genom att infektionsdugliga larver efter förlossningen sprids med valparnas avföring och äts upp av tiken. Tikens immunförsvar hämmas i samband med dräktighet och förlossning och det gagnar larvens utveckling till mogen mask.

Uppfödaren bör alltid avmaska tiken och valpkullen rutinmässigt. Valpen kan bli smittad av tiken trots att det inte går att påvisa maskägg i tikens avföring. Det gör att en träckprovsundersökning med avseende på maskägg hos tiken inte kan avgöra om valparna måste avmaskas. Det är även viktigt att ta bort hundarnas avföring för att minska risken för smitta. När man avmaskar tiken kommer man inte åt de larver som ligger inkapslade i vävnaderna. Valparna måste alltså avmaskas även om tiken är ordentligt avmaskad. Uppfödaren bör avmaska tiken under dräktigheten och senare i samband med att valparna avmaskas. När hunden blir äldre minskar risken för smitta.

Valpar ska avmaskas en gång i månaden från 2–3 veckors ålder tills de är tre månader gamla. Första avmaskningen bör inte ske senare än den 20:e levnadsdagen. Vid de första avmaskningarna behöver man inte använda preparat som är verksamma mot bandmask eftersom unga valpar bara har spol– och hakmask.

Hunden bör avmaskas igen när den är ett halvår och sedan vid ett års ålder och då ska den avmaskas mot både spolmask och bandmask. Förr rekommenderade veterinärer att hunden skulle avmaskas en till två gånger per år, men nu rekommenderar man att bara avmaska om hunden får speciella besvär eller om veterinären diagnosticerar en maskinfektion (kräks upp maskar eller har maskar i avföringen). Vuxna hundar har oftast inga besvär av inälvsparasiter och behöver inte den årliga avmaskningen. Den rutinmässiga avmaskningen har inte bidragit till att hundarna har mindre mask, bara till att maskarna utvecklat resistens mot avmaskningsmedlen.

Ylva Trygger
Veterinär

________________________________________